Mycket talar mot ensidig lag om slutna kontanthanteringssystem

Det finns en arbetsmiljölagstiftning som reglerar hur butiker och kassamiljöer ska vara utformade för att minimera riskerna.

- Lagstiftningen är tillräcklig, men tillämpningen bör stärkas och Arbetsmiljöverkets inspektioner bör vid behov innehålla praktiska åtgärder i olika nivåer beroende på vilken riskutsatthet respektive verksamhet har, säger Svensk Servicehandel & Fast Foods säkerhetschef Lars Eklund.

Ett första samrådsmöte efter det att beslutet om slutna kontanthanteringssystem klubbades igenom, hölls den 15 november. Vår ståndpunkt är klar. Rån mot handeln är ett storstadsproblem och mer än hälften av landets alla kommuner har inte haft ett rån mot handeln under de senaste 12 månaderna. Åtgärder bör koncentreras till de geografiska områden som har de största behoven.

− Cirka 80 procent av landets butiker har färre än fem anställda. Att utan urskiljning kräva slutna kontanthanteringssystem och investeringar på upp till 150 000 kronor per kassaplats kommer att slå hårt mot dessa. Risken för utslagning av butiker och förlust av arbetstillfällen kan anses överhängande, säger Lars Eklund och berättar om förslaget.

− Vår lösning är att förstärka kravet på en egen riskbedömning av verksamheten som tar hänsyn till befintliga risker som kontanthanteringens storlek, öppettider, bemanning, geografiskt läge, närmiljö och andra säkerhetsinstallationer. Riskbedömningen ska utmynna i en handlingsplan där ett slutet kontanthanteringssystem endast är en åtgärd bland andra.

Det är olämpligt att lagstifta om en avancerad teknisk lösning med den snabba utveckling som pågår inom kontanthanteringsområdet. Vi saknar även en bra definition på vad som menas med slutna kontanthanteringssystem. Idag finns det i allt från den enkla deponeringsboxen i kassalinjen till det avancerade end to end-systemet där pengarna inte tas fram förrän de landar på värdebolagets uppräkningscentral.

- Därför anser Butikerna att det inte är nödvändigt att lagstifta om sluten kontanthantering. Istället bör Arbetsmiljöverkets ställning stärkas så att det finns resurser för återkoppling och uppföljning av ett större antal inspektioner, avslutar Lars Eklund.