Den enes "skitfråga" är den andres levebröd

Regeringens utredare av hur Europeiska unionens nya tobaksregler ska göras till nationell lag beskrev i februari ett förbud mot att beskriva snus utifrån det smakar som en "skitfråga". Och i en strikt legal mening kan det hända att EU:s nya detaljregler av det snus som inte får tillträde till inre marknaden är ett litet problem för en utredare. Men för handeln är det en dramatisk restriktion att inte få berätta för de som besöker en butik vad det är de köper.

Det som avfärdas som en skitfråga värderas till cirka 2 miljarder i konsumentkronor räknat, vilket innebär cirka 400 miljoner i punktskatter till staten, mer än årsskiftets senaste skattehöjning på snus förväntades bringa in.

För en lokal bensinhandlare eller mindre servicebutik är ett brett utbud av snus en viktig inkomstkälla, tillika skäl för dig som kund att besöka butiken. Sortimentet är fullt lagligt, riktat till vuxna och redan belagt med en rad restriktioner. Och efterfrågan ökar.

Det är rimligt att politiken engagerar sig i att förhindra unga att få tillgång till tobaksprodukter. Men det är något helt annat att med politiska medel aktivt försöka förstöra en tillåten varukategori.

Att både drabbas av ett totalförbud mot export och samtidigt drabbas av Bryssel-dekret om hur en enskild medlemsstat ska reglera sitt traditionella bruk är det sämsta utgångsläge Sverige kunde få.

Snus regleras idag som ett livsmedel, och har gjorts så sedan år 1971. Livsmedelsverket idkar tillsyn för kvaliteten och tillverkarna har ett ansvar att sakligt redogöra för produktens innehåll på dosan. Detta underlättar för handeln och i förlängningen för konsumenterna.

Om det nya tobaksdirektivet från EU ska tolkas bokstavligen får det tre betydande konsekvenser för handeln; konsumenten ska inte längre kunna utläsa på dosan vad snuset smakar eller hur mycket nikotin det innehåller. Innehållsförteckningen – tillverkarnas ansvar att redogöra för innehållet – förbjuds också.

Den miljonen svenska snusare som varje dag handlar sin dosa förväntas famla i blindo och gissa sig till vad de köper. Det kan inte anses rimligt att en välfungerande marknad av myndighetskontrollerade produkter ska ersättas med att konsumenten ska behöva gissa sig till var i hyllan favoritsnuset kan tänkas hittas.

Är man konspiratoriskt lagd är det inte alltför långsökt att tro att den politiska målsättningen är att försvåra för handelns hantering av en populär och växande kategori. Men så länge snus är tillåtet och uppskattat av vuxna medborgare förefaller det både rimligt och rätt att handeln unnas möjligheten att faktiskt bemöta kunderna som just vuxna människor.

När vi innan jul frågade drygt 1 000 personer hur de såg på de väntade lagförändringarna kan utfallet bara recenseras som ett kraftigt underkännande av de nya kraven från EU. Åtta av tio tillfrågade svarade att det är bra att snus har kvar dagens innehållsförteckning på dosan.
Sju av tio är emot att det inte ska gå att utläsa på dosan vad snuset smakar – bland snusarna ansåg nio av tio att detta är ett dåligt förslag. Nio av tio säger att det är bra att det går att utläsa på en dosa hur mycket nikotin produkten innehåller.

Visst går det att argumentera för att snus inte är en vara som alla andra. Just därför är den belagd med åldersgräns, hög punktskatt och försäljningsrestriktioner.

Men att medvetet verka för lagstiftning där tillverkarnas ansvar urholkas genom att avreglera all konsumentinformation om innehåll och därtill totalt förringa konsumentintresset genom att förbud mot all relevant konsumentinformation på förpackningen är ogenomtänkt. Det är att omyndigförklara landets vuxna snusare och förvägra dem grundläggande konsumenträttigheter.
Detta är en principiellt viktig fråga om statens syn på transparens, tillverkar- och myndighetsansvar. Vi kan försäkra er om att detta inte är en skitsak för Sveriges 1 miljon snusare.

Handeln förväntar sig att framtiden för den svenska snusmarknaden tas på politiskt allvar. Vi accepterar inte att det skylls på EU så länge det finns tid kvar att ta svenska initiativ för att få ordning på EU:s tveksamma regler innan tiden för implementeringen löpt ut.

Den europieiska handelsgemenskapen har tjänat Sverige väl, men den är långt ifrån felfri. Ibland måste våra svenska företrädare sätta sig på tvären, även om det blir obekvämt. De flesta håller nog med oss om att Sverige redan blivit tillräckligt överkörda i frågor om snuset.

BENGT HEDLUND, vd Svensk Servicehandel & Fast Food
ROBERT DIMMLICH, vd Svensk Bensinhandel