För våra medlemmar:

Utsatt för brott? Här kommer nr 2 i vår serie för just dig.

fu skolan bild marie liggande

Marie Wallin har bakgrund både som kammaråklagare och adjunkt vid Polishögskolan. Genom sitt eget företag Rätt Nu AB utbildar hon såväl anställda inom Polisen som privata aktörer om vad som gäller vid förundersökningar i brottmål. 


Förundersökningsskolan är en serie om totalt fem artiklar – med fem olika steg – där det nu är dags för steg 2 som handlar om de vanligaste brotten som kan drabba din verksamhet. Första artikeln – steg 1 – fanns med i förra numret och kan läsas här:

Varför en Förundersökningsskola?
Syftet är att öka dina kunskaper om reglerna som styr en förundersökning i Sverige och ge dig lite nyttiga, juridiska verktyg för att kunna kvalitetssäkra hanteringen av just din polisanmälan. Om du har bättre kunskaper om de här reglerna – och även om vilka rättigheter som följer vid en polisanmälan om brott – har du också större möjligheter att få en rättssäker hantering av ditt ärende. Du kommer också, förhoppningsvis, att få en bättre förståelse för vad som gör att vissa ärenden typiskt sett leder till en fällande dom och andra inte och därmed också få en mer realistisk förväntan på vad rättsväsendet kan göra med just ditt ärende.

 

Förundersökningsskolans upplägg
Förundersökningsskolan leds av juristen och tidigare åklagaren Marie Wallin och är som sagt uppdelad i fem olika steg, där det nu är dags för steg 2 – i fetstil nedan – som presenteras direkt under nästa rubrik.

Steg 1 – Polisens skyldighet att ta upp en anmälan  
Innebörden av Polisens rapporteringsskyldighet

Steg 2 – De vanligaste brotten som kan drabba din verksamhet 
En genomgång av brotten stöld, hot, bedrägerier och rån.

Steg 3 – Stark och svag bevisning
Hur du kan bedöma just ditt ärendes ”potential” – och möjligheterna för rättsväsendet att kunna leda det i bevisning.

Steg 4 – Ibland ska ett brott inte leda till en fällande dom 
Reglerna om s.k. ”förundersökningsbegränsning”. 

Steg 5 – Vad du kan göra om ditt ärende läggs ned eller någon förundersökning inte ens inleds
Reglerna om att kunna begära ut handlingar ur ett ärende och att kunna begära omprövning

 

STEG 2 – De vanligaste brotten som kan drabba din verksamhet –
en genomgång av brotten stöld, olaga hot, bedrägerier och rån 


Vad säger lagen?

Det är i Brottsbalken som det står om de här brotten – stöld (8 kap. 1 §), olaga hot (4 kap. 5 §), bedrägeri (9 kap. 1 §) och rån (8 kap. 5 §) – och vad som ”krävs” för varje brott. 
I STEG 1 av Förundersökningsskolan gick jag igenom Polisens skyldighet att ta upp en anmälan enligt 9 § Polislagen; men det gäller bara när det handlar om ”brott”. Därför är det viktigt att veta om det som du har blivit utsatt för är ett ”brott”, eller om det handlar om något annat som Polisen inte ska/behöver blandas in i.  


Stöld i butik

När det gäller stöld i butik gäller det att ha koll på främst två saker. 

1. Var i din butik är den sista möjligheten att betala för varorna som säljs just där? Det är nämligen först när en person passerat denna plats med varor som den inte betalat för som brottet ”stöld” är fullbordat. (Annars har vi att göra med ett ”försök till stöld”.) Ofta är detta vid kassalinjen, men tänk på hur det ser ut i just din butik – och syns det tydligt för kunderna? 
2. Och om du tar fast en person som har passerat denna plats i din butik med obetalda varor från butiken på sig; tag då reda på sakernas värde. Är det sammanlagda värdet av det stulna under 1250 kronor handlar det då – enligt huvudregeln – om en ”ringa stöld”, (tidigare kallat snatteri). Är godsvärdet över 1250 kronor handlar det istället om en ”stöld av normalgraden”.

Varför är detta viktigt att ha koll på? Jo, för att ”försök till ringa stöld” är inte ett brott. Det är därför du behöver veta var exakt i just din butik som den sista betalningsmöjligheten finns. Och det är också viktigt att dina kunder vet det. Om det här är på något sätt otydligt i din butik idag så kan det alltså vara bra att markera detta på något sätt för att undvika eventuella missförstånd i just din butik.  
    

Olaga hot
I lagtexten heter brottet inte bara ”hot” – det heter ”olaga hot”. Det har att göra med att det ställs juridiska krav på det som sägs; det måste vara tillräckligt allvarligt för att det inte bara ska vara obehagligt utan också brottsligt. Med andra ord; varje hotfullt beteende kvalificerar inte till att vara brottet olaga hot. 

1.Det krävs bland annat att gärningspersonen ska hota någon ”med brottslig gärning”; och den gärningen får inte vara för lindrig i sig. 
2.Hotet ska också vara ägnat att hos den hotade framkalla allvarlig rädsla för egen eller annans säkerhet till person, egendom, frihet eller frid. Notera att det krävs ”allvarlig” rädsla.
3. Det krävs också att hotet kommer till den hotades kännedom, antingen direkt av gärningspersonen eller genom förmedling av någon annan. 

Men, och det är viktigt, gärningspersonens avsikter att verkställa hotet saknar betydelse.
 

Bedrägeri i butik
Två av de vanligaste typerna av bedrägeri i butik är (grovt förenklat):
1.Gärningspersonen betalar i och för sig; men det brottsliga är att personen har bytt prislapp/streckkod från en dyrare till en billigare och gör på det sättet – 
genom att vilseleda butikspersonalen i kassan – en ekonomisk vinning. 
2. Gärningspersonen betalar, nu genom självscanning, men scannar inte alla varor och gör på det sättet – genom att olovligen påverka resultatet av den automatiska processen självscanning – en ekonomisk vinning. 

Viktigt att hålla koll på här är samma två saker som för stöld av normalgraden/ringa stöld:
1.Var är sista möjligheten att betala för varan i just din butik?
2. Vilket belopp är det som gärningspersonen lurat till sig/försöker lura till sig?

”Försök till ringa bedrägeri” är nämligen inte heller ett brott; lika lite som ”försök till ringa stöld” är ett brott. Och därför är det viktigt - även för bedrägeribrotten - var den sista betalningsmöjligheten är. Vid självscanning brukar det t.ex. finnas särskilda ”grindar” eller liknande. Det är alltså, igen, viktigt att veta så att du kan bedöma om det är frågan om ett fullbordat brott eller bara ett försök. Och var denna gräns går ska ju också framgå tydligt för kunderna i just din butik. Beloppsgränsen då? Ja, den anses vara densamma som för gränsen mellan stöld och ringa stöld; så enligt huvudregeln gäller att under 1250 kronor är det ett ringa bedrägeri (som alltså måste vara fullbordat för att vara ett brott).


Rån – motvärnsfallet i butik
Brottet ”rån” kan ske på olika sätt. Det för butiker vanligaste fallet är det som kallas ”rån i motvärnsfallet” och det går enkelt till på följande sätt:

1. Gärningspersonen begår en fullbordad stöld av normalgraden eller en ringa stöld i din butik.
2. Gärningspersonen konfronteras direkt efter fullbordan av dig/din personal/
butikskontrollanter – på bar gärning – och ni vill ta tillbaka det stulna.
3. Gärningspersonen sätter så då till motvärn mot den/dem av er som vill ta tillbaka det stulna (och det kan ju vara flera personer som konfronterar gärningspersonen). 
4. Gärningspersonen ska, för att det ska handla om brottet rån ”sätta sig till motvärn” genom att antingen utöva våld mot er personligen som ingriper och/eller hota er så pass allvarligt att det handlar om hot som innebär eller för den hotade framstår som ”trängande fara”. 

Det viktiga här är alltså att det handlar om ett fullbordat stöldbrott/ringa stöldbrott och att ingripandet om att ta tillbaka stöldgodset sker i direkt anslutning till det. Det är också viktigt att det handlar om en ”motvärns-situation”, med andra ord att våldet/och eller hotet från gärningspersonen handlar om det stulna – att syftet/uppsåtet för gärningspersonen att slå och hota har med att försvara de stulna sakerna att göra. Slutligen krävs att hotet ska vara riktigt allvarligt för att juridiskt anses som ”trängande fara”. (Det krävs alltså mer allvar för detta ”rån-hot” än för ett ”vanligt” olaga hot.)

Högsta domstolen har i en dom från 2008 bedömt följande situation. Efter en fullbordad ringa stöld (värdet på det stulna var endast 118 kronor) ingrep bland annat en manlig butikskontrollant direkt för att försöka återta de stulna varorna. En motvärnssituation uppstod och gärningspersonen – med de stulna varorna kvar innanför sin jacka – slog butikskontrollanten med upprepade knytnävsslag mot ansikte och huvud och knäade honom även i bröstet. Därefter hotade gärningspersonen om att döda honom genom att gärningspersonen skulle komma tillbaka och skjuta honom. Högsta domstolen kom fram till att det handlade om rån – även om det var ”bara” en ringa stöld som grundbrott, eftersom våldet var så omfattande.

Vad kan vi lära oss av detta fall?
1. Att en person kan dömas till brottet rån även om det som stulits har ett lågt belopp. Men då krävs att våldet är tillräckligt omfattande och att gärningspersonen också har kvar stöldgodset genom hela situationen. 
2. Att domstolen ansåg att hotet inte var tillräckligt allvarligt för att kvalificera som att ”trängande fara” förelåg.
3. Nu ”räckte” våldet i ärendet, eftersom det var så pass omfattandet, för att döma gärningspersonen till rån. Men hade gärningspersonen ”bara” begått brottet ringa stöld och sedan hotat på det sätt som han gjorde hade han troligen istället dömts för de två betydligt mindre allvarliga brotten ringa stöld och olaga hot.  

 

MARIE WALLIN   
  

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Convenience Stores Sweden

c/o Företagarna
106 67 Stockholm
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.

Besöksadress: Rådmansgatan 40