Utsatt för brott? Avsnitt 4 i vår serie för dig.

fu skolan bild marie liggande

Marie Wallin har bakgrund både som kammaråklagare och adjunkt vid Polishögskolan. Genom sitt eget företag Rätt Nu AB utbildar hon såväl anställda inom Polisen som privata aktörer om vad som gäller vid förundersökningar i brottmål. 


Förundersökningsskolan är en serie om totalt fem artiklar – med fem olika steg – där det nu är dags för steg 3 som handlar om de vanligaste brotten som kan drabba din verksamhet. Tidigare artiklar kan läsas här: Nr 1Nr 2 och Nr 3.

Varför en Förundersökningsskola?
Syftet är att öka dina kunskaper om reglerna som styr en förundersökning i Sverige och ge dig lite nyttiga, juridiska verktyg för att kunna kvalitetssäkra hanteringen av just din polisanmälan. Om du har bättre kunskaper om de här reglerna – och även om vilka rättigheter som följer vid en polisanmälan om brott – har du också större möjligheter att få en rättssäker hantering av ditt ärende. Du kommer också, förhoppningsvis, att få en bättre förståelse för vad som gör att vissa ärenden typiskt sett leder till en fällande dom och andra inte och därmed också få en mer realistisk förväntan på vad rättsväsendet kan göra med just ditt ärende.

Förundersökningsskolans upplägg
Förundersökningsskolan leds av juristen och tidigare åklagaren Marie Wallin och är som sagt uppdelad i fem olika steg, där det nu är dags för steg 2 – i fetstil nedan – som presenteras direkt under nästa rubrik.

Steg 1 – Polisens skyldighet att ta upp en anmälan  
Innebörden av Polisens rapporteringsskyldighet

Steg 2 – De vanligaste brotten som kan drabba din verksamhet 
En genomgång av brotten stöld, hot, bedrägerier och rån.

Steg 3 – Stark och svag bevisning
Hur du kan bedöma just ditt ärendes ”potential” – och möjligheterna för rättsväsendet att kunna leda det i bevisning.

Steg 4 – Ibland ska ett brott inte leda till en fällande dom 
Reglerna om s.k. ”förundersökningsbegränsning”. 

Steg 5 – Vad du kan göra om ditt ärende läggs ned eller någon förundersökning inte ens inleds
Reglerna om att kunna begära ut handlingar ur ett ärende och att kunna begära omprövning

 

STEG 4 – Ibland ska ett brott inte leda till en fällande dom 
Reglerna om Förundersökningsbegränsning


Vad säger lagen?

STEG 1 av förundersökningsskolan handlade om att det för svensk polis finns en s.k. rapporteringsskyldighet i 9 § Polislagen när det handlar om ”brott som hör under allmänt åtal”.  Jag gick i STEG 2 närmare igenom vissa sådana ”brott” och vad som enligt reglerna i Brottsbalken krävs för att ett händelseförlopp ska vara en stöld, ett olaga hot, ett bedrägeri eller ett rån. I STEG 3 gick jag kortfattat igenom kraven på bevisning i brottmål; med andra ord vad som typiskt sett krävs för att någon ska bli dömd för ett brott. Och skillnaderna mellan stark och svag bevisning. Nu i STEG 4 kommer vi till det regelverk som kanske lite ”vänder upp och ner” på det vi tidigare lärt oss. För ibland – även om vi har ett brott under allmänt åtal och stark bevisning och en känd gärningsperson ska det ärendet inte vidare i rättssystemet. Brottet ska inte utredas och det ska inte leda till en fällande dom. Det har att göra med reglerna om Förundersökningsbegränsning och det är dessa jag ska förklara nu.


För en effektivare handläggning av brott
Förenklat är Förundersökningsbegränsning (ofta benämnt FU-begränsning) ett rättsligt verktyg för att effektivisera handläggningen av brott genom hela rättskedjan (Polisen – Åklagarmyndigheten – Domstolarna). I praktiken betyder det att vissa brott inte kommer att utredas – även om det är ett brott under allmänt åtal och vi vet vem som begått brottet och det finns s.k. ”stark” bevisning.

Vilka är dessa brott? I vilka situationer sker FU-begränsning och hur är FU-begränsningar tänkt att fungera? 

Det ska jag beskriva här i steg 4 med tre exempel på situationer/gärningspersoner också (Eva, David och Kim) – men först en kort genomgång av den svenska rättskedjan; som inte är som den i USA.


Domstolarna bestämmer straffet – och Sverige är inte som USA 
I USA kan en person dömas till över 100 års fängelse. I Sverige har vi det inte så. Till skillnad från i USA läggs straff inte automatiskt ihop i svenska domstolar; vi har inget ”plussystem”. Enligt reglerna i Brottsbalken, som är som en ”instruktion” från lagstiftaren/politikerna till domarna i de svenska domstolarna, har vi i stället ett system med straffmätning där straffet når ett ”tak”. Det är därför straffet inte automatiskt blir tre gånger så långt om en person döms för tre stölder i stället för en, eller dubbelt så långt om en annan person döms för tio bedrägerier i stället för fem. 


Exempel 1:
En vuxen person, Eva, åtalas för två grova brott - en grov misshandel och en grov stöld, där det finns stark bevisning i båda fallen. Eva kommer med stor säkerhet att dömas för båda dessa grova brott. Om Eva då, efter att åtalet är väckt men innan rättegången, också hinner begå ett tredje brott med lägre straffvärde än de andra två – till exempel en ringa stöld i butik – och du anmäler det; vad kommer då att hända med det? Ja, det brottet kommer troligen inte leda vidare mot åtal. Varför då? Jo, för att det brottet inte kommer att spela någon roll för straffets totala längd. Domstolen kommer ju inte att ”plussa ihop straff”, utan istället kommer domstolen att nå ett tak för straffets längd och då kommer detta brott med lägre straffvärde inte få någon betydelse. Det är så den svenska straffmätningen går till och för dig konkret betyder det att du inte får ditt ärende utrett, trots att det är ett brott under allmänt åtal (ringa stöld), trots att du vet vem som begick det (Eva) och trots att du har stark bevisning (en övervakningsfilm). 

 

Straffmätning – det här med ”straffrabatter” 
Straffmätning och reduktion av straffvärde handlar det om, det som också brukar kallas ”straff- och mängdrabatter”. Det är det som det svenska rättssystemet bygger på och det har bedömts som nödvändigt för att strafftiderna i Sverige inte ska bli orimligt långa. Och det är också efter det som hela det svenska rättssystemet är dimensionerat och resurssatt. Att alla brott inte ska leda vidare, helt enkelt. 

Straffmätningen, som alltså görs i domstolarna, får ju nämligen såklart effekt redan tidigare i rättskedjan. Den får betydelse för arbetet inom Polisen och för åklagarna – och det är just det du märker om du får ditt ärende nedlagt med motiveringen att det är fråga om en FU-begränsning på grund av den misstänktes övriga brottslighet. Det kan man ”tycka” vad man vill om – men enligt det system vi har i Sverige idag och med det regelverk som finns i Brottsbalken är det logiskt; det är inte lönt att utreda och åtala alla brott som en och samma person är misstänkt för, eftersom det inte kommer att påverka straffets längd. Och vi har inte heller personer anställda inom rättsväsendet som kan ta hand om alla brott. 

Den svenska lagen ger alltså stora möjligheter – om man väljer det ordet – att avstå från utredning och åtal mot en misstänkt för brott som inte skulle få någon eller bara liten betydelse för straffmätningen. Det är en konsekvens av det här med FU-begränsning. 

 

Vad är då det huvudsakliga syftet med FU-begränsning? 
Ja, med hänvisning till vad jag redan skrivit så kan jag direkt säga vad det inte handlar om. Det handlar inte om rättvisa eller att alla som begår brott ska få stå till svars rättsligt för sina handlingar i domstol. Vad det istället handlar om, som jag redan varit inne på, är att hela rättsväsendets personalresurser ska användas så effektivt som möjligt.


När blir det FU-begränsning?
Förenklat kan man säga att det i de flesta fall handlar om brott med lågt straffvärde, de brott som ofta benämns mängdbrott och som begås antingen av

1) en tidigare ostraffad person i en mindre allvarlig situation som kan beskrivas som en ”en gång ingen gång”-situation - som i exempel 3 med Kim som följer här nedanför - eller 

2) av brottsaktiva personer – som i exempel 1 med Eva och även i exempel 2 med David som följer här nedanför - som är misstänkta/åtalade/dömda för grövre brott parallellt med mindre grova brott. Eva kommer att dömas för grov misshandel och grov stöld. Det innebär att det ”enklare” brottet, ringa stöld i butik, troligen inte kommer att utredas – det kommer att FU-begränsas.
 
Exempel 2:
Ett till exempel om en vuxen och s.k. brottsaktiv person, David. Han är som Eva i det första exemplet – och begår alltså fler brott parallellt. Han misstänks nu för 350 bedrägerier genom att ha använt andra personers kontokort och handlat med de stulna kortuppgifterna för ca 2000 kronor – 6000 kronor per brott. Kommer alla dessa 350 bedrägerier att ”värderas” i domstolen?

Nej, domstolarna i Sverige ska ju inte ”plussa” straffen. Det vet åklagaren och det finns därför inte en åklagare som kommer att åtala in alla dessa 350 bedrägerier, eftersom domstolen i sin straffmätning kommer att nå ett tak för straffets längd. Med kunskap om detta kommer inte heller Polisen att utreda alla dessa 350 bedrägerier – istället kommer många av dem att FU-begränsas. Och det är alltså detta som, igen, kan hända dig. Att just din anmälan inte kommer att leda vidare till åtal och fällande dom mot David.

Trots att du alltså anmäler ett brott under allmänt åtal (bedrägeri), trots att du vet vem som gjort det (David) och trots att du även här har stark bevisning (uppgifter om att det är ett stulet kontokort, transaktionsunderlag från banken samt en övervakningsfilm över själva händelsen).


Exempel 3:
Ett tredje och sista exempel är om Kim. Kim är en medelålders person som aldrig begått ett brott tidigare i sitt liv – men nu händer det. Han begår en ringa stöld i butik. Han stjäl en lite mer exklusiv energidryck till ett värde av 35 kronor och det fångas av en övervakningskamera. Det finns inget ”överlagt eller förslaget” i Kims beteende och han är som sagt tidigare ostraffad. Då kommer troligen även en anmälan om detta brott att sluta med en FU-begränsning. Inte för att han begått så många andra brott, som i exemplen med Eva och David, utan för att det just är en ”en gång ingen gång”-situation i en butik och med ett belopp som är under 60 kronor. Så även i denna situation har du troligen ingen framgång med din polisanmälan. Trots att du – igen – anmält ett brott under allmänt åtal (ringa stöld), du vet vem som begått gärningen (Kim) och du har stark bevisning (övervakningsfilm). 
 
Även om du kan se att ärendet nog kommer förundersökningsbegränsas – det är viktigt att du polisanmäler brottet ändå!
Det här regelverket kan man som sagt ”tycka” vad man vill om. Men det finns här i Sverige idag och det finns av de effektivitetsskäl jag beskrivit här ovanför. Och hade vi det inte? Ja, då skulle rättssystemet – som ju redan som det är idag är hårt ansatt med dessa regler – översvämmas direkt. Det viktiga i helheten är dock att du – även om du ser att det nog är en Eva, David eller Kim som begår ett brott – ändå anmäler brottet. Det finns möjligheter att bedriva förundersökning ibland ändå – det här regelverket är inte svart eller vitt. Och det är viktigt, som jag även skrev i steg 3 av förundersökningsskolan att det bara är om Polisen får kännedom om alla brott som sker i Sverige som det går att kartlägga brottsligheten här och arbeta effektivt och systematiskt mot den. 


Och avslutningsvis – och det kanske viktigaste av allt nu när du har denna kunskap – om det är så att det inte är en Eva, David eller Kim som begått brottet men det ändå anges FU-begränsning som nedläggningsgrund. Ja, då är det inte rätt. Då ska du agera. Då kan du begära en omprövning av det beslutet. Hur du gör det? Det kommer jag att gå igenom i nästa – och sista – delen av förunderssökningsskolan. 


MARIE WALLIN

 

 


Convenience Stores Sweden

08 - 505 970 30Kontakt

    Pressrum    |    Nyhetsarkiv    |   Rapporter och länkar |  Convenience Stores Index 

c/o Företagarna | 106 67 Stockholm  |  Besöksadress: Rådmansgatan 40
Den här e-postadressen skyddas mot spambots. Du måste tillåta JavaScript för att se den.