ATG:s vd har svårt att förstå vad som är så svårt

Hans Lord Skarplöth, vd ATG

En särskild utredare gavs i uppdrag att överväga behovet av skärpta regler för att minska skadeverkningarna av spel i syfte att stärka omregleringen. Utöver dessa frågor skulle utredningen överväga nya finansieringsmodeller för hästsporten. Brasklappen ”om det konstaterades vara motiverat” tog vi på ATG med ro; lika villkor kunde ju bara betyda en sak tänkte vi. Det skulle visa sig att vi hade fel.

Alla har stött på den i en eller annan form; den så kallade sandwichmetoden. En budbärare framför en dålig nyhet väl inbäddad i en eller flera bra nyheter. När den uppmärksamme mottagaren påpekar att man genomskådar manövern brukar budbäraren skratta lite generat och genast erkänna. Syftet är ändå uppnått när all fakta ligger på bordet.

Att ta del av utredarens slutbetänkande gällande spelmarknadsutredningen parallellt med förslaget om hästsportens fortsatta finansiering får mig att tänka på sandwichmetoden. Minus det generade erkännandet.

Det råder nämligen ingen brist på bra nyheter eller förslag från utredaren. Att spellagen bör kompletteras med ytterligare verktyg för att stänga ute olicensierat spel. Att tillstånd ska krävas för den som tillhandahåller spelprogramvara. Och att Spelinspektionen bör ges i uppdrag att, i samråd med Folkhälsomyndigheten, utarbeta en modell för riskklassificering av olika spelformer. Det sistnämnda är en riktigt bra nyhet och något jag talat mig varm för i många år, jag känner mig nämligen rätt övertygad om att en riskklassificiering är grundläggande i arbetet mot spelproblem.

I punkt efter punkt delar vi alltså utredarens förslag och har ingen anledning att annat än bifalla, med något undantag.

Så kommer vi då till den dåliga nyheten; den om hästsportens framtida finansiering, där utredaren menar att det vore synd att ändra på något som fungerar så bra. Läs; att ATG fortsatt står för fiolerna. Jag har kommenterat det märkliga i resonemanget förut, men i remisstider blir det skarpt läge.

Att vi på ATG alltid varit stolta över att vara hästsportens motor, och naturligtvis hoppas kunna vara det länge till, betyder inte att det är en hållbar lösning. Har utredaren förstått att för varje krona som ATG riskerar att tappa till en konkurrent, förlorar hästnäringen i samma utsträckning om förslaget blir verklighet? Har utredaren förstått att monopol (som förr) är en sak och konkurrens (som nu) något annat?

Utredaren säger i en kommenterar att det ”har varit ett komplext uppdrag som i vissa fall har krävt svåra avvägningar”. Själv undrar jag vad det är som är så svårt. Omregleringens paroll Lika villkor bör inte kunna tolkas på något annat sätt än att den som erbjuder spel på häst ska vara med och bidra. Punkt.

HANS LORD SKARPLÖTH
vd, ATG