Större öppenhet för minskat förtroendegap

Hasse Lord Skaplöth. Foto ATG.

När förtroendet för spelbranschen mättes av Svenskt Kvalitetsindex i slutet av förra året var förtroendet för branschen som helhet på en nivå som ”inte kunde anses acceptabel över tid”, hette det. Särskilt lågt var förtroendet hos dem som inte spelade. Det låga förtroendet för branschen är, förutom att det är tråkigt för oss som arbetar i branschen och gör det svårare att rekrytera nya kunder och personal, djupt problematiskt eftersom det riskerar att leda till hafsigt genomförda regleringar utan önskvärd effekt. Ansvaret för att vända utvecklingen ligger hos oss spelbolag.

Att spela om pengar är en kittlande upplevelse förenad med spänning och förväntan. För det allra flesta är spelande bara ett roligt tidsfördriv, en skön avkoppling eller ett sätt att umgås. För drygt 4 procent av befolkningen 16–84 år har det kommit att bli något annat [1]. Spelandet har blivit, eller ligger i riskzonen för att bli, ett problem och en risk för både privatekonomin och hälsan. Problemspelande är en av spelbranschens största utmaningar.

För den som utvecklat ett problemspelande är det en klen tröst att vi spelbolag följer lagen och ofta mer därtill. Uppenbarligen har det inte räckt. Det personliga ansvaret väger lätt när stora spelbolag med både marginaler och utdelning läggs i den andra vågskålen. Politiken skyndar till de drabbades försvar, nya regler utreds och snaran runt spelbolagen dras åt. Det är en förståelig reaktion, men frågan är om den alltid har önskad effekt.

Det tror varken ledningen för Svenska Spel, Kindred eller jag, samtidigt som vi är väl medvetna om att citroner inte pressar sig själva. Vi funderade på hur vi kunde minska okunskapen om det arbete vi faktiskt bedriver mot spelproblem och kom fram till att en del av lösningen borde var öppenhet. Det är bakgrunden till att vi från och med 2023, och varje halvår framöver, kommer att offentliggöra våra interna aktiviteter mot problemspelande:

 - Hur stor andel av våra spelare som vi kontaktar till följd av riskspelande 
- Vad effekten blir av sådana kontakter (andel som minskat sitt spelande) 
- Hur mycket dessa personer i genomsnitt minskade sitt spelande 
- Hur stor andel av de spelare vi kontaktat som valt att stänga av sig från spel

Vi slår oss inte på något sätt för bröstet, hur vi ska arbete med spelansvar är ytterst reglerat i lag. Men att öppet redovisa hur arbetet faktiskt går framåt, eller bakåt i värsta fall, är nytt.

Genom ny forskning har vi också lärt oss mer om vilka psykologiska drivkrafter som ligger bakom problemspelande och kan därför bättre rikta våra insatser dit där de gör mest nytta. Till vår hjälp har vi alltmer sofistikerade tekniska lösningar som snabbare kan skilja på spel för nöjes skull från ett osunt spelande.

Människan har i alla tider spelat om pengar och mer än varannan svensk spelar idag regelbundet. Intet nytt under solen med andra ord. Däremot har spelhastigheten ökat liksom möjligheten att ta ansvar för den som riskerar att råka illa ut i sitt spelande. Spelbolagen tillhandahåller hastighetsreglaget och har därför det tunga ansvaret att även peka på bromspedalen. Med ovan nyckeltal ges investerare, politiker, våra kunder och allmänheten möjligheter att utvärdera oss i hur vi hanterar det uppdraget. 
 
Vi ser det som ett första, och stora, steg i arbetet med att flytta nålen för spelbranschens anseende. 

Hasse Lord Skarplöth
vd, ATG

[1] https://www.folkhalsomyndigheten.se/spelprevention/statistik/spelproblem/