Ta emot praktikanter i verksamheten?

Lise-Lotte Argulander. Foto: Företagarna

Med praktik menas att någon person får komma till en arbetsplats för att se och lära sig ett yrke eller vidareutveckla sina kunskaper. Förutsättningen för att du som arbetsgivare ska kunna ta emot en praktikant utan att behöva betala lön är i huvudsak att det antingen sker genom Arbetsförmedlingens försorg eller att den som ska praktisera gör det inom ramen för en utbildning. 

Praktikanter via någon utbildningsanordnare eller Arbetsförmedlingen omfattas av försäkringar via dem och ska inte betraktas som anställda enligt speciallagstiftning. Tar du emot en praktikant som inte kommer via Arbetsförmedlingen eller en utbildning är de oftast helt oförsäkrade eftersom dina försäkringar som du betalar via exempelvis arbetsgivaravgifter normalt sett bara täcker de som är anställda. Om praktikanter skadar sig kan det bli mycket kostsamt för dig.

Utbildningen som praktikanten kommer ifrån kan antingen vara gymnasial eller eftergymnasial. Praktikanten ska heller inte ersätta anställda utan ska gå bredvid för att se och lära. Oftast kräver utbildningsanordnaren eller Arbetsförmedlingen att finns en handledare på arbetsplatsen och att företaget uppfyller vissa andra villkor.

I regel, om praktiken sker inom ramen för en utbildning, ska företaget även skriva någon form av ”plan om vad ska praktikanten göra” och hur företaget ska ”betygsätta” praktikantens insatser. Det finns också något som heter LIA (Lärande i arbete) som innebär att en del av en utbildning är förlagd till en arbetsplats. Detta sker framför allt inom yrkeshögskolorna. LIA är ett mycket bra alternativ både för de som utbildar sig och för företaget att få in kompetenser som så småningom kan leda till framtida anställningar.

Längden på en praktik inom utbildning kan variera från några veckor upp till några månader. För praktik genom Arbetsförmedlingens försorg är det normalt högst 6 månaders praktik som gäller. Ofta får också praktikanten någon form av ersättning via Försäkringskassan för den praktiktiden, till skillnad från praktik som sker inom ramen för en utbildning.

Att ta in praktikanter i verksamheten vilka utför ordinarie arbetsuppgifter och som företaget dessutom tjänar pengar på, är inte tillåtet om det inte sker via till exempel Arbetsförmedlingen.  Detta bland annat då praktikanten oftast är oförsäkrad vilket i sig kan innebära risker både för praktikanten och för företaget och så kallad ”jobbtrafficking” är inte tillåtet.

Praktik ska inte ersätta ordinarie arbete

En annan aspekt är att om ett företag tar in många praktikanter kan detta trycka undan ordinarie anställda och leda till osund konkurrens eftersom företaget då driver sin verksamhet med oavlönade praktikanter medan andra företag anställer medarbetare, betalar lön och arbetsgivaravgifter och drar skatt. Praktik ska alltså inte ersätta ordinarie arbete.

Visserligen är lönen avtalsfri i Sverige men det betyder inte att det är okej att jobba gratis eller med väldigt låg lön. Lönen ska vara skälig och en arbetsgivare får inte utnyttja en person till gratisarbete. Det kan också innebära ett brott i sig att utnyttja personer som står i beroendeställning till arbetsgivaren. Detta enligt den nya lagstiftningen som nyligen trätt i kraft om så kallad ”jobbtrafficking”, vilket är straffbart.

En oskäligt låg lön eller ingen lön alls kan prövas i domstol. Enligt god sed på arbetsmarknaden ska arbetsgivaren som främsta uppgift betala lön och arbetstagaren ska utföra arbete. En praktikant ska inte utföra eget självständigt arbete som ersätter en ordinarie. Då är det inte en praktik utan en anställning vilken ska ersättas med en skälig lön antingen via ett kollektivavtal eller via en överenskommelse med personen om arbetsgivaren inte är bunden av kollektivavtal. Så kallat ”gratisarbete” är inte tillåtet.

Text: Lise-Lotte Argulander