Samma känsla till kaffet - fast bättre för hälsan och billigare

Vi har kommit till den femte delen i serien om nikotinbruk i Sverige. Mirza Kadrovic, 46, jobbar inom vården, specialiserad på boendestöd. Han tände sin första cigarett när han var sjutton år, och den sista när han var fyrtioett. Han är en av många tusen före detta rökare i Sverige som numera använder nikotin på ett mindre skadligt sätt.

Efter tjugofyra år som rökare var det nog för Mirza Kadrovic.

- Jag ville inte sluta röka egentligen. Jag bodde ensam, rökte inomhus, och brydde mig väl inte så jättemycket. Men en morgon efter kaffet kräktes jag. Och det var något med lukten som jag fortfarande minns tydligt. Jag får fortfarande lite ångest när jag tänker på det. Det luktade fimp. Det fick mig att fatta beslutet, säger han.

Han rökte då ett paket om dagen. Hade gjort det sedan han var sjutton år. 

- Både mamma och pappa rökte när jag växte upp. Många röker i Bosnien och det var ganska naturligt. Men alla röker av olika skäl, tror jag. För min del var det känslan av att dra ner något i halsen. Och rutinen att göra det varje morgon, till kaffet, var väldigt viktig för att livet skulle fungera.

Vi brukar träffas då och då, Mirza och jag. Han jobbar inom vården i Kortedala, en förort till Göteborg där jag både bor och har kontoret. Han rör sig ofta mellan olika boenden och stannar gärna för att prata. Han flyttade till Sverige för tjugo år sedan. Då var det kärleken som lockade hit honom och han gifte sig 2002. Han tog snabbt anställning inom bilindustrin. Sedan inom vården.

- Jag jobbade åtta år på Volvo innan jag skolade om mig. Jag gillar att träffa folk och att jobba inom behandlingvården passade mig väldigt bra, säger han med sin mullriga stämma när vi träffas en solig vårmorgon.

Han är, som vanligt, på väg till jobbet.

Mirza tände sin första cigarett när han var sjutton år. Och den sista när han var fyrtioett. 

Våren 2018, efter det brutala uppvaknandet den där morgonen i lägenheten, tog han sig till en av Göteborgs vejpshoppar för att hitta något att ersätta cigaretterna med. Det var inte första gången han testade en vejp, berättar han.

- Jag skaffade mig faktiskt en e-cigg sex år tidigare, 2012. Det var en liten variant, de som fanns att köpa då - ett batteri och en tank. Jag lyckades hålla mig rökfri i fyra månader faktiskt, med en e-vätska som smakade Red Bull. Men den där tanken läckte hela tiden och det var kladd överallt. Jag slutade till och med att använda den helt och hållet, och var till och med nikotinfri ett tag. Tills jag hälsade på mamma i Bosnien. Då blev det en cigarett till kaffet igen. Och så var det kört, minns han. 

E-cigaretter vid rökavvänjning rekommenderas inte av folhälsomyndigheten. Man hänvisar istället till läkemedelsklassade produkter, som plåster och tuggummi. Inte desto mindre återfaller väldigt många till rökningen inom ett år efter rökstoppet, oavsett vilken metod man använder. Inklusive läkemedel. Evidensen idag pekar däremot på att e-cigaretter, i jämförande studier, är dubbelt så effektiva jämfört med traditionella nikotinläkemedel.

Mirzas andra försök med e-cigaretter var väldigt annorlunda jämfört med det första, berättar han. 

- Det svåraste var att hitta rätt smak och “rätt” sätt att vejpa på. Jag testade olika modeller, först de som gav mycket ånga och sedan de som gav mindre ånga. Men det var först när jag fick lära mig att bygga min egen coil som det lossnade. Då fattade jag att det var möjligt att få det precis som jag ville.

En så kallad re-buildable.

I dag, fem år senare använder han en större modd det vill säga den delen som innehåller batterier och styrchip, i kombination med en mindre tank, en så kallad re-buildable. I stället för att köpa förångare, den del som behöver bytas med jämna mellanrum i en e-cigarett, så “bygger” han den delen själv. 

- Det är kanske ingenting jag rekommenderar att vem som helst ska göra, särskilt inte direkt när man går från att röka till att vejpa. Men det var inte jättesvårt att lära sig. Man snurrar en glödtråd till en jämn spole och skruvar fast den i tanken. Den kommer att hålla väldigt länge och kostar nästan ingenting. När det börjar smaka bränt byter jag bara vekmeterialet. Det består av specialtillverkad bomull som man köper i en vejpshop. Också billigt. Jag gillar när det är billigt, skrockar han.

När vi träffas den här morgonen i Kortedala har han vejpat på det här sättet i flera år. Han har köpt en ny tank några gånger, men e-vätskan har varit densamma, konstaterar han.

- Det smakar en blandning av kaffe, kaka och tobak. Jag är så van vid den att jag inte riktigt kan beskriva den för den som frågar. Det blir nog alltid så. Smaklökarna vänjer sig och det smakar bara “gott”. Som med ciggen. Nu är det samma känsla till kaffet som det var när jag rökte. Fast mycket bättre för hälsan och mycket billigare, säger han. 

Just det ekonomiska är något han återkommer till. Att röka blir väldigt dyrt, i synnerhet om man röker ett paket eller fler om dagen. Något han blivit väldigt medveten om, om inte annat via jobbet. Andelen rökare bland personer med psykiska diagnoser är högre än i befolkningen, generellt. I Storbritannien visar statistiken att närmare fyrtio procent av de med psykiska svårigheter röker, jämfört med fjorton procent i snitt. Detsamma gäller i Sverige.

Mirza jobbar i huvudsak med personer som har psykiska funktionsvariationer. Många brukare har diagnoser inom det autistiska spektrumet.

- De fungerar så pass bra att de kan bo i egen lägenhet. Men flera av dem röker väldigt mycket. Det handlar ofta om att de är uttråkade. Många sitter hemma hela dagarna och cigaretten blir det enda nöjet de har. De bolmar som skorstenar, går ut eller “fuskar” inne i lägenheten, säger Mirza.

Han har köpt en ny tank några gånger men e-vätskan har varit densamma - en blandning av kaffe, kaka och tobak.

Hälsan är sällan något som står högt på listan över prioriteringar, åtminstone bland de som Mirza jobbar med. Men ekonomin kan vara en ingång till samtal, även om han är noga med att inte komma med pekpinnar. Att han själv vejpar öppnar för en del diskussioner, berättar han.

- Det är inte mitt jobb att ge dem råd. Men många har det ganska knapert och lägger mycket pengar på cigaretter. Och de ser ju att jag har min maskin. En del säger att det ser ut som ett vapen, skrattar han och tar ett bloss.

Den blåa rektangulära boxen glimmar i solen.

- Jag rekommenderar givetvis inte att en rökare ska gå iväg och köpa ett dyrt avancerat kit för över tusen spänn. Det finns betydligt enklare sätt att vejpa. Nästan lika billigt. Ett enkelt poddsystem för 300 kronor är en bra början. Och några flaskor e-juice, menar han. 

Han minns en brukare, som nu har flyttat, som rökte cigaretter för 5000 kronor i månaden. Flera paket om dagen.

- Han tände på fimpen. Var ute på balkongen, oavsett väder, hela tiden. Han var väldigt skeptisk till e-cigaretter, var orolig för att det skulle vara värre än att röka. Var han hade hört det, kan man ju bara gissa. Det är ju struntprat. Vid tillfället var pengarna slut redan i början av månaden. Jag utmanade honom lite, skrev ner på en lapp vad han skulle fråga efter i vejpshoppen: ett poddsystem och två smaker.

- Jag lovade att hjälpa honom att få igång den, och om det inte fungerade skulle jag att köpa den av honom. Efter någon månad träffades vi igen, tog fram papper och penna och räknade lite. Han hade bytt ut nästan alla cigaretter mot vejpen och hade mer än halverat kostnaden den månaden. Och då ville han verkligen inte bli av med den där “saken", säger Mirza.

Han småler lite och blinkar bakom solglasögonen.

- Det är klart att det allra bästa hade varit att inte dra ner något alls i lungorna förutom luft. Men vi vet ju alla, att det inte riktigt fungerar på det sättet, eller hur?

Jag frågar hur han ser på debatten om vejpning och utvecklingen av nya e-cigaretter, som engångsmodeller och heat-not-burn-systemet Iqos.

- Jag har faktiskt ofta en engångsmodell i bilen, för säkerhets skull. Problemet är att de alltid smakar mentol - som jag aldrig gillat. De är ganska dyra också, men säkert en bra början för många rökare. Samma med Iqos. Jag köpte en till min mamma för några år sedan. Det fungerade ett tag. Fördelen var att hon inte kunde “kedjeröka” på den, eftersom den stänger av sig efter en stund. Men tyvärr började hon röka som vanligt igen efter något år. Sambons mamma däremot, som också bor i Bosnien, använder bara Iqos nu. Det är större där nere än här, upplever jag det som, säger Mirza.

Det blir dags att skiljas åt och Mirza går mot bilen för att börja nästa skift på boendet. Han stannar till vid en syrenbuske och plockar några nyutslagna blommor från grenen.

- Till bilen, säger han. Skriv att en fördel med att inte röka längre är att man faktiskt känner lukter nu. Men det är på gott och ont. Vi ses, skrattar han och kör iväg nerför backen.

Text och foto: Stefan Mathisson

Stefan är journalist/reporter på Vejpkollen.se