Klarar sig bra utan cigaretter - men inte snus

- Jag räknar mig inte som rökare, men kan ta ett bloss då och då, om jag vill. Jag kan gå utan cigaretter i månader. Men snuset - det vill jag aldrig vara utan.

Kent Andreasson är en av över en miljon svenskar som snusar dagligen. Han tillhör den fjärdedel av män i åldrarna 30 till 64 år som håller cigaretterna borta med hjälp av en prilla under läppen.

Uddevalla, i början av 1980-talet, en punkig replokal där ett gäng unga långhåriga pojkar skapar samtida musikalisk konst med hjälp av rundgång och diskanta gitarrer.

- Det var lite av en höjdpunkt i livet, faktiskt. Vi hade gömt en dosa Gold River i bastrumman. Sen tog vi fram den när vi repade med bandet och stoppade in var sin prilla. Inte portioner, utan grov lössnus. Sen väntade vi på att snurret skulle komma. Det var både lite obehagligt och häftigt på samma gång. Det tog väl ett halvår innan man vande sig vid det, minns Kent.
 
När vi träffas är det närmare 40 år sedan de där dagarna i replokalen. Kent Andreasson har hunnit fylla 51 och har inte spelat bas i band på ganska många år nu. Han är hantverkare och driver eget företag i Uddevalla. Men även om han lagt basen på hyllan så har snuset varit en ständig följeslagare i livet, konstaterar han.
 
- Jag har även rökt under perioder - men cigaretterna har jag kunnat vara utan i flera månader, eller längre, det spelar mindre roll. Snuset däremot…nä tack. Jag har varit ute och rest en del och då går det oftast inte att köpa snus. Om man tagit med för lite så blir det fosterställning i hotellsängen. Visst, det går att röka för att få sitt nikotin, men det är inte samma sak, säger han. 

Vi pratar om förhållandet mellan att röka och att snusa. Sverige är sannolikt ett av få länder där två former av nikotinbruk har växt fram vid sidan av varandra, i synnerhet bland ungdomar. Snus och cigaretter om vart annat. Scenen i replokalen i Uddevalla på 80-talet har säkerligen utspelat sig på många platser i vårt avlånga land, och med tanke på upptaget av nikotinpåsar bland ungdomar utspelar den sig fortfarande, men med andra produkter.
 
- Ungar kommer att testa vad helst de får tag på. Ju mer vi fick höra “det där får du inte testa” ju mer bara MÅSTE vi testa det. Eller hur? Det är ju så det är att vara ung. Jag kom ihåg när Non Smoking Generation var i klassrummet och berättade hur dumt det vara att röka. Det är säkert olika från person till person, men som jag kände det var de bara präktiga och lite fåniga. Jag blev väldigt röksugen av att bara lyssna, säger Kent.

Kent säger att han aldrig märkt några negativa  konsekvenser av att snusa. 

Han upplever samtidigt att attityden till rökning har förändrats väldigt mycket sedan han var ung. Det är inte längre oproblematiskt att röka en cigarett. I synnerhet inte om barnen ser det, konstaterar han.

- Nej verkligen inte. De få gångerna när jag tagit ett bloss på balkongen så börjar de skälla på mig. De är i 8 - 10- årsåldern och får ju tidigt lära sig i skolan om hur farligt det är att röka. Det tar de med sig hem. Man dör av att röka, säger de. Och vem vill säga emot?
 
Riskerna med rökning är sedan länge kända - cancer och hjärt-kärlsjukdomar är bara förnamnet på alla konsekvenser som ett liv av daglig rökning för med sig. Och Kent Andersson köper argumenten. Snuset har han däremot inte upplevt som särskilt ohälsosamt. 

- Jag har aldrig märkt några negativa  konsekvenser av att snusa. Inte ens på tänder och tandkött. Och jag har snusat mer eller mindre konstant sedan tonåren. Jag har faktiskt aldrig haft ett hål heller. Misstänker ibland att det beror på snuset. Men vem vet. Jag kanske har bra gener, skrockar han.
 
Snusandet har varit en del av familjen sedan länge tillbaka, berättar han. Släktingar lade dosorna på bordet under familjemiddagarna. Snuskultur? Ja, nästan så.

- Jag minns att morfar snusade som en tok. Han blev 87 år och dog i princip med en prilla under läppen. Det var nog det han ville, vill jag tro.”

Snuset har varit en del av det svenska samhället i över 200 år, ge och ta några decennier beroende på hur man ser det. En adelsyssla, som på 1700-talet innebar att sniffa torkat tobaksmjöl, förvandlades till något i första hand män i arbetarklassen ägnade sig åt, i mitten av förra seklet. Det "moderna" snuset, portionspåsar, slog igenom i mitten av 1970-talet och blev lika vanligt hos tjänstemän som knegare under de kommande decennierna. Men Kent och kompisarna fastnade aldrig för så kallat “mes-snus”. 

- Jag gick över till portionen först på 90-talet. Innan dess var det lössnus som gällde. Jag brydde mig inte så mycket om att “baka” snusen. Ner med fingrarna och upp under läppen bara. Att jag bytte till portion var mer av praktiska skäl. Jag körde en del enduro (motorcykel i skogen. reds anm) och det var ingen hit att försöka blåsa ut en lössnus i hjälmen direkt, skrattar han.

Cigaretterna kan han vara utan, men inte snuset.

Han blir till en början lite förvånad när vi pratar om att så få svenskar röker idag. Det är ju trots allt en av anledningarna till intervjun, ett faktum som väckt intresse bland många internationella betraktare. Har snuset gjort svenskarna rökfria? 

- Alltså, jag har inte funderat så mycket på just det där. Jag brukade ju hänga i rökrutan med de andra och rökte dagligen. Men jag rökte nog mest för att det var “tufft”. Snus var något jag ägnade mig åt vid sidan av allt det där, mer för att jag verkligen gillade det. Men visst, det är klart att snuset säkert spelat stor roll för många som har slutat röka. Det blir ju mycket enklare när man har något att falla tillbaka på, säger han.
 
Kan du tänka dig att sluta snusa?
 
- Nej, faktiskt inte. Varför skulle jag göra det? Jag gillar känslan när det pirrar under läppen. Och nikotinet, också. Det gör dagarna lättare. Jag trivs bra med att snusa och att kunna ta en cigg då och då, om andan faller på. Men cigaretterna är som sagt inte viktiga. De kan jag vara utan, menar han. 
 
Vi pratar om hur dagens unga använder mer alternativa nikotinprodukter, som e-cigaretter och nikotinpåsar. E-cigaretter har han själv aldrig fastnat för, berättar han. Inte heller nikotinpåsar

- E-cigg smakar alldeles för sött och nikotinpåsar är mer som “ett substitut” om det riktiga snuset av någon anledning är slut, säger han
 
Samtidigt förstår han att intresset är större än för vanligt snus just nu.
 
- Jag tror att nikotinpåsar funkar bättre än vanligt snus för de som röker och behöver något enkelt att ersätta ciggen med. Det är inte ett lika stort steg att stoppa in en sån under läppen, faktiskt. För mig blir det däremot som att stoppa ett tuggummi under läppen. Lite meningslöst. Jag träffade en gång en lastibilschaufför som ville sluta snusa. Han stoppade in en bit pepparrot under läppen. Jag blev aldrig riktigt klok på det. Då blir man ju bara arg, skrattar han.
 
Barnen gillar inte när du röker. Men hur ser de på snusandet då?
 
- Snus är ju så diskret att det sällan märks. Men de vet ju att jag snusar och brukar inte klaga på det, konstaterar Kent.

- Men jag skulle aldrig uppmuntra till mina barn till att snusa. Om det nu inte får dem att hålla sig borta från en massa annan skit. Det är verkligen inte helt enkelt. Som sagt. Det kan lätt få en tvärt-om-effekt att tjata på barnen att inte göra si eller så. Det är väl punkådran i mig som talar, antar jag.
 
Vi har ställt oss vid en av Uddevallas mest trafikerade gator för att ta en bild. Det blåser och vi funderar på hur man bäst illustrerar en svensk snusare. 

- En bild på bakfickan hade ju varit bra. Där tyget format sig efter snusdosan efter flera år. Tyvärr har jag aldrig fått till det där. Har väl inte såna byxor, skrockar Kent Andreasson och poserar för kameran.

- Fasen, det är ju bara en prilla kvar i dosan, säger han häpet och ler.

Text och foto: Stefan Mathisson

Stefan är journalist/reporter på Vejpkollen.se