IQOS bidrog till att hon slutade köpa cigaretter
Det är alltid svårt att sätta punkt. Nu är det förvisso just det den här artikelserien om nikotinbruk handlat om egentligen. Att sätta punkt. I åtta artiklar har vi fått möta svenskar som inte röker länge. De som satte punkt och bytte till andra sätt att bruka nikotin.
Skademinimering i form av snus, nikotinpåsar, e-cigaretter, heat-not-burn-produkter. Det har handlat om vändpunkter i livet, från dramatiska ögonblick till flytande övergångar till något annat. Något nytt. Det här sista avsnittet handlar om ett något annorlunda nikotinbruk. De flesta som varit med har varit storrökare, vanerökare eller snusare. Den här gången handlar det om det mindre regelbundna, men minst lika vanliga bruket. Vi träffar Maria, 60 år, feströkaren som bytte till IQOS.
Ungefär 5 procent av alla svenskar gör det. Tar en cigarett till ölen eller vinet på helgen eller när andan faller på. Sen är det bra, och paketet ligger kvar i byrålådan. Det kallas lite vackert för ”sporadiskt bruk” i statistiken. En av dem är Maria som har feströkt sen hon var arton år. Hon växte upp på 1960-talet och rökningen var egentligen inget trevligt minne.
- Jag hatade cigaretter som barn. Alla rökte överallt. Mamma och pappa också. Jag avskydde verkligen röklukten. Den satte sig i kläderna, försvann aldrig riktigt, säger hon när vi träffas en varm sommarförmiddag i centrala Göteborg.
Trots stark aversion mot röklukten, så testade hon ändå att röka. Det var i senare tonåren. Och bara på festerna.
- Det blev ju en del festande, och det var trots allt lite coolt att röka på den tiden. Sen var det något med de som hängde i rökrutorna och under fläkten på festerna. Det var alltid roligast att hänga där, minns hon.
Hon växte upp i Graninge, ett litet samhälle utanför Sollefteå. Hon flyttade till Sundsvall för att plugga och tog examen som sjuksköterska i mitten av 1980-talet. Sen bar det av till västkusten och Göteborg. Här blev hon kvar, inom vården, sedan vid ett större läkemedelsbolag.
- Jag gjorde min praktik på Östra sjukhuset och började jobba där först. På den tiden var det väldigt många sjuksköterskor som rökte. Idag är det ingen som röker där längre. Men väldigt många snusar i stället. Det är framför allt det nya vita snuset som har gått hem bland sköterskorna, konstaterar hon.
För hennes del slutade intresset för snus lika hastigt som det började. Hon testade en lössnus i tonåren, berättar hon.
Maria minns en stark aversion mot röklukten, men ändå testade hon på att röka.
- Det var det värsta jag varit med om tror jag. Jag råkade svälja lite, blev enormt yr och kräktes. Aldrig mer. Det sitter fortfarande i, jag kan inte ens tänka mig en nikotinpåse. Men min bror däremot, som aldrig kunde tänka sig att röka, han snusade länge. Han slutade först när barnen var små, säger Maria.
Trots att hon feströkt i snart 40 år har hon aldrig sett sig själv som vanerökare. Eller nikotinist heller, för den delen.
- Nej, jag har hållit upp många gånger, när jag väntade barn exempelvis, och det har aldrig varit några problem. Jag tycker bara det är enormt trevligt att ta ett bloss till ett glas vin på kvällen ibland. Det blir ju inte så många fester nuförtiden, och det är ett sätt att njuta för mig.
Vi pratar om att väldigt få svenskar röker idag, och att andra produkter syns mer och mer både ute på gatorna och på hyllorna i butikerna. Hon rökte själv sin sista festcigg för snart 6 år sedan. En släkting bad henne testa en IQOS istället.
- Det var precis när de kom och jag tänkte, varför inte? Det kunde ju inte vara värre än en cigg. Jag läste inte på egentligen, utan bara testade. Och sedan dess har jag faktiskt inte köpt cigaretter, konstaterar hon.
IQOS, tobaksbolaget Philip Morris system för att hetta upp tobak med hjälp av ett batteri, kom ut på marknaden 2015. Produkten har sakta blivit mer och mer populär, i synnerhet i Japan där IQOS står för 35 procent av tobaksförsäljningen. Liksom en traditionell e-cigarett, producerar IQOS ingen rök, utan en ånga. Men till skillnad från en e-cigg, är det tobak och inte e-vätska som hettas upp till ångtemperatur och andas in.
För en rökare som byter cigaretterna mot en IQOS innebär det att mängden giftiga ämnen minskar drastiskt. Enligt brittiska folkhälsomyndigheten, som regelbundet gör sammanställningar av forskningen kring skademinimerande produkter, har bruket av heat-not-burn produkter sannolikt en något högre skadeprofil jämfört med bruket av e-cigaretter, men betydligt lägre än för rökning.
Nu var det i första hand inte skademinimering som fick Maria att byta ut cigaretterna. Det var snarare mer praktiska saker.
- Den stora skillnaden är lukten. Det kommer ju inte ut någon rök som fastnar i allt. Varje kväll efter att man varit ute på fest, så var man ju tvungen att kasta allt i tvättmaskinen. Det var knappt ens att röklukten försvann. Så är det inte längre. Jag tror att det är det allra viktigaste faktiskt.
Bild lånad av Philip Morris
Själva tobaksstickan som används i en IQOS, de hette fram tills nyligen “heets” men är idag ersatta av så kallade “terea”, går att köpa med olika smaksättningar. Det handlar till största delen av olika tobaksvarianter, men även mentol. Klassiska mentolcigaretter blev förbjudna för några år sedan, och sannolikt kommer mentolen att försvinna även från IQOS. Under våren har regeringen börjat utreda hur det ska gå till, enligt direktiv från EU. Men för Maria spelar själva smaken mindre roll.
- Om jag gjorde ett blindtest så skulle jag inte märka skillnaden mellan smakerna. Mentol hade jag nog märkt, men det har jag aldrig använt. Om IQOS försvinner av någon anledning, så kommer jag nog att sluta blossa helt och hållet. Jag vet att jag aldrig kommer att röka igen, och vanliga e-cigaretter har aldrig lockat mig, säger hon.
Innan vi skiljs åt fastnar vi på ämnet skadereducering, det vill säga tanken att rökare kan sluta röka utan att för den delen sluta med nikotin och därmed minska riskerna med nikotinbruket. Även om hon själv inte ser sig som nikotinist, så ser hon positivt på utvecklingen.
- Ja, det är faktiskt bara bra. Jag tror inte att folk kommer att sluta använda nikotin, eller att cigaretterna försvinner helt från hyllorna heller. Men jag har ju sett via jobbet att väldigt många väljer bort cigaretterna idag. Särskilt kvinnor som jobbar inom vården. Det är en markant skillnad från hur det var förr när rökrummen var fyllda på rasterna.
Säger Maria när vi skiljs åt den här sommardagen i Göteborg. Hon vill helst inte vara med på bild eller ses som en slags “ambassadör” för nikotinbruk, även om det är rökfritt. På jobbet, inom läkemedelssektorn, är det nolltolerans mot nikotin på arbetstid. Och det respekterar hon.
- Jag behöver ju inte ta med mig min apparat på jobbet, och jag rökte ju inte på arbetstid tidigare heller. Jag brukar inte heller tjata på de få vänner som fortfarande röker att byta ut cigaretterna. De är för all del inte många som röker längre, men en del vill inte sluta även om de borde. För mig är det färdigrökt, men det betyder inte att alla kan ta det steget lika lätt. Det är nog viktigt att förstå, menar hon.
Kent konstaterar att snusdosan är nästan tom.
Med det sätter vi punkt för den här serien om nikotinbruk i Sverige. Det har varit en lång resa, många berättelser, många vändpunkter och upplevelser som ibland är svåra att skildra i ord. Inte desto mindre handlar det om en viktig förändring som pågått i flera decennier.
Utgångspunkten har varit det faktum att allt färre svenskar röker och att vi som land nästan är rökfritt, statistiskt sett. Men bakom de där siffrorna finns en vardag, där 50-åringen Håkan kastar in en nikotinpåse under läppen under diskgolfrundan, 42-åriga Nikita vejpar på kafferasten, Uddevallabon Kent konstaterar att snusdosan är nästan tom och 60-åriga Maria tar ett bloss på sin IQOS till vinet på fredagskvällen.
Text: Stefan Mathisson
Foto där inte annat anges: Stefan Mathisson
Stefan är journalist/reporter på Vejpkollen.se
Stefan Mathisson. Bild lånad från Vejpkollen.se