”Kommunerna måste göra kontrollköp av nikotin”
När tillsynen blir oförutsägbar, olika från kommun till kommun och fokuserad på fel saker – då uppstår en rättsosäkerhet, skriver Bengt Hedlund, vd för Convenience Stores Sweden i en debattartikel i Dagens Samhälle.
Tillsynen som gäller nikotinprodukter är fragmenterad, godtycklig och alltför ofta riktad åt fel håll. Samtidigt får unga tag på snus och e-cigaretter utan att någon kontrollerar att lagen följs. Det är ett systemfel – och vi har ett gemensamt ansvar för att rätta till det. Att sälja produkter som innehåller nikotin i butik innebär ett stort ansvar. Det vet vi i handeln. Vi granskas hårt, och det är i grunden både rimligt och nödvändigt. Men när själva tillsynen blir oförutsägbar, olika från kommun till kommun och fokuserad på fel saker – då uppstår en rättsosäkerhet som skadar både de unga och oss som försöker göra rätt.
Vi i handeln vill inget hellre än att följa reglerna. Det kan innebära mycket arbete. Skyltar ska godkännas, produkter ska märkas, försäljningsytor ska avgränsas. Men en av reglerna är kanske den viktigaste: nikotinprodukter får inte säljas till någon under 18 år. Tyvärr är myndigheternas tillsyn långt ifrån fokuserad på det som spelar störst roll – om butikerna faktiskt följer lagen om ålderskontroll.
Enligt Folkhälsomyndighetens senaste sammanställning genomförde 224 av Sveriges 290 kommuner inte ett enda kontrollköp under hela 2023. Ett kontrollköp innebär att en myndig person som ser ung ut försöker köpa en nikotinprodukt utan att frivilligt visa legitimation. Syftet är att se om butiken följer lagen och kräver identifiering. Det är en enkel och tydlig metod – men den används alltså inte alls i nästan 80 procent av kommunerna.
Samtidigt vet vi – genom både erfarenhet och färska undersökningar – att unga inte har några större problem att få tag på vitt snus eller e-cigaretter. En Novusundersökning från 2024 visade att sju av tio ungdomar anser att det är lätt att få tag på nikotinprodukter, trots att det är olagligt att sälja produkterna till dem. Hur är det möjligt?
Svaret är obekvämt, men tydligt: tillsynen fungerar inte.
I stället för att följa upp det mest grundläggande – att minderåriga inte får tillgång till nikotin – läggs tid och resurser på att tolka ordval i informationsskyltar, eller granska exakt hur en broschyr är utformad. Ibland får samma butik olika besked från olika kommuner. Det som är godkänt i Skövde kan ge anmärkning i Skara.
Systemet är också sönderdelat. Tillsynen bedrivs av kommunerna, men föreskrifterna kommer från Folkhälsomyndigheten. Över dem svävar 21 länsstyrelser, Konsumentverket, Polisen och Skatteverket. Det finns ingen nationell uppföljning av vad som faktiskt görs, inga kvalitetskontroller och ingen redovisning till regering eller riksdag. Resultatet är ett system där vi inte ens vet om lagen fungerar.
För butikerna blir konsekvensen dubbel:
1. Vi riskerar kritik eller sanktion för små avsteg från otydliga regler.
2. Vi lämnas samtidigt utan stöd när det gäller att förebygga försäljning till minderåriga.
Att det dessutom är extrema skillnader i avgifter gör situationen än mer orimlig. I Tierp betalar handlaren 1 200 kronor om året för tillsyn. I Södertälje kan samma typ av butik få betala 8 400 kronor – för exakt samma produktansvar. Det är orimligt, snedvrider konkurrensen och underminerar förtroendet för myndighetsutövningen.
Och det slutar inte där. Flera kommuner har börjat tolka marknadsföringsreglerna så strikt att det blivit svårt att ens informera kunderna om vad som finns i sortimentet – trots att information om lagliga varor inte bara är tillåten utan nödvändig.
Allt detta sker samtidigt som unga fortsätter att få tag på nikotin. För alkohol har Sverige ett langningsförbud. För nikotin – ingenting.
Det finns mycket som kan göras för att ändra på det. Här är några förslag:
- Kommunerna måste genomföra kontrollköp. 77 procent lät helt bli 2023 – det är oacceptabelt.
- Tillsynen ska fokusera på åtkomst, inte på detaljer i skyltning och visualisering.
- Ett nationellt tillsynsansvar bör följas upp centralt. Fragmenteringen försvårar rättssäkerheten.
- Avgifter för tillsyn måste harmoniseras – geografiskt godtycke får inte styra.
- Ett langningsförbud för nikotin, som redan finns för alkohol, bör införas.
- Tillsyn ska stötta, inte jaga. Den ska hjälpa handlaren att göra rätt – inte misstänkliggöra honom eller henne.
Vi i handeln tar ansvar varje dag. Det måste det offentliga också göra. Att skydda unga från nikotin kan inte vara upp till den enskilda butiken eller kommunen. Det är ett ansvar vi delar – som samhälle, föräldrar, skola, handlare och myndigheter. Det är dags för kommuner, länsstyrelser och Folkhälsomyndigheten att ta sitt ansvar på allvar.
Bengt Hedlund
Vd, branschorganisationen Convenience Stores Sweden
Foto Bengt: Convenience Stores Sweden
Bilder: Colourbox